kappitel 14.

 
 
Tidigare: ”Isadora, gå inte, snälla. Jag vill förklara.”  sa han långsamt och jag hörde paniken i hans röst. En taxi stannade och jag hoppade in, jag tittade på Justin hela vägen innan han försvann ur sikte. Jag skakade på huvudet och suckade, jag trodde jag hade hittat hem, jag trodde verkligen det. 

 

”Men Isa, jag vet att du är en bra tjej, men var det inte lite hårt av dig att bara lämna honom så där?” River var upprörd i telefonen.

”jo, men jag tänkte inte klart, Han slog ner min bror, kom igen. Men jag vet varför han gjorde det och nu skäms jag” sa jag lågt och ångerfullt.

”vet du vad du ska göra Isa?” Frågade River.

”nej” suckade jag.

”men det vet jag, du ska ringa Justin och prata, både han och du måste reda ut saker, ni båda är osäkra för att ni så nyss har blivit ihop” sa hon och lät så typiskt River-smart.

”tack Riv, vi hörs!” sa jag och hon skrattade i luren och la sedan på. 

Jag han leta upp Justin i favoriterna i telefonen innan jag avbröts av att någon ringde mig, jag hann inte se vem utan kastade mig nästan över svara knappen.

”isa!” skrek jag i luren.

”Isa, jag är ledsen... verkligen” Han suckade tungt. Jag hade glömt hur man andades och försökte låta normal fast jag var andfådd. 

”Justin, jag menade inte att bli så arg, jag visste inte hur jag skulle agera, jag blev så förvånad!” sa jag och fick tillbaka min normala and hämtning.

”möt mig i parken om tio.” sa han.

”visst.” sa jag och skulle precis lägga på när han skrek.

”men Isa!!!”

”vad?” frågade jag. 

”äsch, det var inget, vi ses snart!” sa han och jag lade på luren och slängde mig ut genom dörren. 

 

Jag satte mig på en parkbänk och kisade mot den starka solen, folk gick förbi med barnvagnar och telefoner tryckta mot öronen. tre tjejer gick fnissande förbi och tittade alla tre ner på en telefon, antagligen någon kille som hade skickat något sms. Jag log för mig själv. Jag hade aldrig haft en sådan flickig barndom, jag hade bara vart med killar och hade inte haft något emot det, det var snarare när jag började bara med tjejer som problemen kom in i livet. En tjej joggade förbi och en pappa gick med sin dotter i famnen, han såg lycklig ut och det värmde inuti mig, jag fick alltid en bra känsla när jag såg föräldrar som verkligen var lyckliga över sina barn. 

Bakom honom kom en ganska lång och smal kille med luvan nerdragen över ögonen och det ända som fick mig att känna igen min pojkvän var skorna, alltid samma märke, supras. Han tittade upp på mig och jag visste inte hur jag skulle agera. Jag ställde mig upp som ett fån och tittade på honom.  Han log snett men tog inte av sig luvan.

När vi kommit så nära varandra att vi kände varandras dofter stannade han. 

”var det så smart att välja parken som plats när du ska möta din hemliga flickvän och du är Justin Bieber förföljd av fotografer?” skrattade jag. 

”Först vill jag säga, förlåt för att jag gick över gränsen, det var dumt och korkat av mig. För det andra, det var inte dumt att välja parken när man ska göra det här.” jag förstod ingenting innan han började ta av sig luvan och solglasögonen och tittade på mig och log stort. 

”Justin vad gör du?” sa jag men egentligen förstod jag precis. 

”Isa, jag vill inte förlora dig på grund av mig, jag pratade om det med Scooter idag på mötet och han sa att det var ok om folk började se oss tillsammans nu.” han och tittade på mig med glittrande ögon och jag kunde inte låta bli att börja skratta. Jag kramade honom och han kramade mig. 

Jag hade trott rätt, jag hade hittat hem.

 

Jag öppnade dörren hemma och ropade.

”KARIM!!” till min lycka var han hemma och kom ner springande, han var blå runt ena ögat men annars var det faktiskt inte så farligt, jag hade nog sett det värre än vad det vart egentligen. 

”vad vill du?” sa han trött och jag suckade. 

”snälla.. bara lyssna, Justin är här.” sa jag och Karim log snett. 

”har han redan fått dåligt samvete?” flinade han. 

”ja, kanske det och det är väll bara bra kanske?” 

”visst, ska vi snacka tycker du?” sa han och jag nickade och Justin klev in. 

 

 

 

”du har en rejäl höger mannen, starkt, tränar du mycket?” Jag kunde inte skratta fast jag så gärna ville. Karim var blå slagen i ansiktet och jag skämdes.

”alltså, förlåt, verkligen” sa jag lågt.

”mannen, det där är inte det värsta jag har vart med om, det löser sig. mamma har också sett värre, nu vet jag att du är bra för min syrra också.” jag blev förvånad över att han lät så snäll, jag hade väntat mig en mera kaxig typ. Jag log och reste mig upp.

”påminn mig om att jag är skyldig dig en enorm tjänst för det här.” sa jag och gick ut ur rummet.

 

”så? hur gick det?” sa Isa när jag klev ut ur det mörka lilla rummet som antagligen var Karims.

”antagligen, har han slagit i huvudet, han förlät mig.” sa jag och log snett. 

”vad bra.” sa Isa och log, men det var ingen glädje i leendet. 

”har du?” frågade jag, hon rynkade på näsan.

”har jag vad+” frågade hon. 

”förlåtit mig?” sa jag tyst. Hon tittade på mig med ögon som nu glittrade av tårar. 

”vad har jag gjort för att förtjäna dig Justin?” sa hon och kysste mig mjukt, jag slöt ögonen och smakade mig fram på hennes läppar. Det kändes alltid som den första kyssen med Isa, derför hade jag valt att snabbt bli offentlig med henne, inte bara för oss utan även för mina beliebers. Dom var värda det, det var ju trots allt dom som hade tagit mig hit där jag står idag och jag är evigt tacksam. 

Isa avslutade kyssen och tittade på mig, tog min hand och drog in mig i köket. 

Fortsatte kyssa mig där men en aning vildare nu. jag lyfte upp henne så att hon satt på köksbänken och hon lutade sig mot mig och prövade sig fram med tungan och läpparna. Bådas and hämtningar blev hetsigare. Jag skulle precis dra av mig tröjan när hon stannade upp. 

”inte i köket Justin.” klockan började närma sig sju på kvällen och det var ganska mörkt ute, men hon hade rätt någon skulle se in genom dom stora fönstren. 

”då går vi upp då” sa jag och drog lite i henne, men hon satt kvar som en staty och log busigt. 

”så kul ska vi inte ha det.” skrattade hon och hoppade ner från bänken och öppnade kylen.

Jag suckade och satte mig på en stol som stod runt den lilla köksön och försökte dölja min stora besvikelse. Det var inte så att jag var i ett behov av sex, men Isa gjorde mig aningen... upphetsad. 

”vi skulle börja laga mat, men jag vet faktiskt inte alls vad vi ska göra.” mumlade hon och jag reste mig upp och ställde mig bakom henne, la armarna runt henne och kysste henne längs nacken. Hon skrattade och vände sig mot mig. 

”Justin, så här lagar man inte mat.” sa hon men kysste mig långsamt på läpparna, hon dröjde sig kvar innan hon vände sig om igen och slog upp en kokbok. 

Hon tittade ner koncentrerat på den och slog på ugnen och slog sedan ner blicken igen. Jag iakttog varje rörelse hon gjorde och jag insåg för varje sekund hur vacker hon var.

”shit.” sa jag och insåg att jag hade sagt det högt. Hon vände sig om och höjde ögonbrynen.

”erkänn, jag är het när jag lagar mat” skrattade hon.

”ärligt talat, så ja. Sjukt het.” sa jag och log uppmuntrande.

”ah visst.” sa hon och slängde in någon slags mat i ugnen. 

”snabb på att laga mat är du också.” log jag.

”okej, för det första: du är inte så het när du sitter där och inte hjälper mig. och för det andra: det var bara en pizza, det går fort.” muttrade hon. 

Jag ställde mig upp igen och tittade på henne. 

”vad ska jag göra? ska jag duka?” hon log lite. 

”du kan få duka, tallrikar finns där borta och bestick finns i den översta lådan i den raden, glas tar jag fram.” jag titta noga vart jag skulle hitta sakerna och gick sedan och hämtade dom. 

”Hålla!” Ropade Miranda från hallen. 

”Hej mamma” svarade Isa. 

Miranda kom in med rödblommiga kinder och slängde väskan på en stol.

”mm, det doftar underbart” sa hon i samma stund som hon slängde dagens tidning på bordet. Jag sneglade bort mot den och det första jag såg var mitt eget ansikte. 

”hur mår ni? Justin du ser lite skrämd ut.” skrattade Isadoras mamma.

”jo, när köpte du den där tidningen?” frågade jag.

”nyss, hur så?” svarade hon frågande.

”jo, det är jag på framsidan.” sa jag och försökte låta lugn.

”jamen shit, det är du, det såg jag inte.” sa hon.


Detta kapitel har jag jobbat hårt med att få fram! Hoppas av hela mitt hjärta att ni gillar det! puss!


Alla fina kommentarer!
Postat av: Olivia

åå, såå bra! Mer när du har tid. puss! :*

2013-01-11 @ 20:41:13
URL: http://oliviasamuelsson.blogg.se
Postat av: Birgitta

Ellen Stefansson du är så underbar och fantastisk och skriver skuuuuukt bra älskar verkligen den här novellen! <3<3

2013-01-11 @ 22:22:04
Postat av: Anonym

OMB, så jävla braa!xD Undrar vad det står i tidningen x)

2013-01-12 @ 12:28:25
Postat av: Jonna

Din novell är superbra, tittar varje dag om det kommit ett nytt kapitel!
:) <3

2013-01-14 @ 16:30:41
Postat av: Belieber !

Varför skriver du inte mer ?? Det tar långt tid för diig :(
MEERRAA !!!

2013-01-17 @ 21:31:20

Skicka din gulliga kommentar här:

Ditt vackra namn:
vill du bli ihågkommen?

din härliga E-mail adress: (publiceras ej)

Bloggadress (så jag kan kolla din blogg):

Här skriver du din åsikt:

Trackback
RSS 2.0