(Isadoras perspektiv)

”Isaaaaaaa” var det första jag hörde när pappa och jag klev in i hallen, Jossie som var fyra år kom springande mot mig slog armarna om mig och jag mina om henne. Sedan kände jag ett par till armar om mig, jag hade satt mig på huk så fort jag såg jossie och nu hade jag Isacs armar runt mig, isac var sex år, när dom släppte mig skrattade jag och omfamnade Angelica, hon var tio och jag kunde stå nästan helt upprätt när jag kramade henne, jag var kort, mamma var kort så det hade jag fått av henne. Angelica log mot mig och ruffsade om henne i håret ”hur är det med er?” ”bjaaaa!!” ropade jossie förtjust, Angelica nickade instämmande men Isac såg ledsen ut, ”jag ramlade och.. mitt knää bödde förut men nu haj ja plåååsterrr!” han fnittrade till, han var förtjusande söt, ”nejmen, varför ramlade du Isac din lille dummer?” han skrattade och tog sig för pannan, ”jag veetinte Isaa!” han sprang iväg för att hämta något att visa och Angelica satte sig i soffan och pappa drog upp Jossie i sin famn, Locee, pappas fru, kom in i hallen med ett brett leende, ”Välkommen Isa! känn dig som hemma här.” jag log vänligt mot henne, jag gillade henne mycket. pappa tog min ena väska i sin lediga hand och visade mig till ett gäst rum. 

 

Han la väskan på sängen, ”hur mår du gumman?” frågade han sedan, ”bra, jag mår bra kompis” flinade jag. ”så bra, du får packa upp nu sedan har du fria händer att gå och göra vad du vill!” han log mot mig jag log tillbaka och han lämnade rummet, jag drog upp mibilen och skrev ett mess till kevin, ”hej babe, saknar dig, framme i Canada nu! Hur går det för er? trött? älskar dig!” Jag började apcka upp väskan och gick in på mitt badrum och la min stora neccesär där. 

 

 

En timme senare satt jag vid en fotbollsplan jag hade hittat inte långt från pappas hus, jag saknade kevin så mycket att jag var tvungen att titta på fotboll, det var tjejer som spelade, dom var grymma, jag satt och tittade när någon kom fram till mig, ”hej, ursäkta om jag stör, men vet du hur jag kommer till...” Tjejen rabblade upp en adress, jag kollade på henne, hon var söt, lång vågigt och mörkrött hår, hon var smal med ett runt ansikte, hon bar ett par ljus lila shorts och matschade med ett neutralt linne, ”nej, jag är inte härifrån” jag log mot den främmande tjejen, ”åh, du sitter på hemmalagets sida så jag tänkte att du var härifrån.” hon flinade, ”jag är lika vilse som du, bor där borta med min pappa, eller bor inte men är här och hälsar på, jag behövde rensa hjärnan och fotboll är det perfekta settet.” sa jag och kände att jag hade babblat för mycket som vanligt. Tjejen log, ”sammanträffande, jag är härifrån men har aldrig vart i denna delen av stan, fotbollen fastnade jag vid men skulle behöva ta mig härifrån nu.” Jag sträckte fram handen ”Isadora” hon gjorde likadant ”River” hon log ett gulligt leende.  Hon hade satt sig ner bredvid mig på gräset och vi pratade lite smått. Jag fick reda på att hon var Sjutton år och bodde längre in i stan, hon hade en syster. Jag förklarade kort läget om mig själv om mamma och om min familj med pappa, om min bror som var på cup och snabbt om min pojkvän. Hon tittade på mig med stora ögon, som om hon var imponerad av mitt liv. Vi satt en stund och såg på hemmalget- hade jag fått reda på- vinna med kanske fem tre? Vi klappade i händerna, ”hm, dom spelade riktigt bra idag” sa River och lät förvånad, ”brukar dom vara dåliga?” frågade jag nyfiket, ”hm, njaae, sådär, men mot dethär laget brukar dom sällan vinna.” ”spelar du fotboll?” Frågade jag för att hålla igång samtalet, ”japp, men jag har en knäskada idag, jag är ny inflyttad här i stan så det känns inte så bra att inte kunna vara med i början av säsongen.” Hon hade sorgsen röst, jag visste inte vad jag skulle säga så jag nickade bara,  Vi reste oss upp från det solvärmda gräset och gick bort från planen, ”så hur länge har du bott här?” frågade jag River, hon log mot mig, ”snart en månad, har aldrig vart i den här delen av denna lilla staden, du då? hur länge stannar du?” jag ryckte på axlarna, ”typ två veckor, lite mer eller mindre, det beror på när min mor kommer hem” jag visste inte varför jag hade sagt mor och fick lust att slå mig hårt i huvudet, det hade låtit så töntigt. River nickade långsamt, ”Men hoppas vi ses då! jag måste gå nu, försöka hitta hem”, hon suckade djupt och vände sig om och gick bort mot planen igen. 

 

”då ramlade jag och... och då jodde de ont, ajaj i mi knää” utbrast Isac, jag klappade honom på ryggen och kysste honom på huvudet, jag älskade mina halv syskon.Vi satt ute i hamocken pappa just hade ställt upp på den stora trädgården, det var vackert här, Locee älskade att hålla på i trädgården och satt just nu hukad över en rabatt med handskarna i högsta hugg, ”skulle inte kevin följa med?” avbröt pappa mitt funderande, ”han är på cup nu första veckan, han skulle kanske flyga hit men jag vet inte riktigt, han stannar nog hellre hemma och tränar...” jag hade blivit ledsen när jag hade läst Kevins mess om att han hade en viktig match i veckan efter cupen, men förstog honom, ”bara jag får träffa honom innan ni gifter er,” skrockade pappa och jag himlade med ögonen, typiskt pappa att ta upp en sådan sak nu. Jossie kom ut stapplande från huset där hon suttit och pusslat, ”Isaaa.. du häpla mejjj” Jossie hade fått mycket tal kunskaper sen senast vi träffades. ”jag ställde mig upp från hamocken och gick till jossie, hon pekade mot pusslet som var en ända röra, det var tjugo bitar och ingen satt ihop. När vi kom in så slog jag mig ner på golvet och Jossir satte sig nöjt i mitt knä. jag började lägga bitarna åt rätt håll men då skakade Jossie på uvudet missnöjt, ”Isaaaa, inte dåå!!” dom drog alltid ut på a:et i mitt smeknamn, ”men Jossen, vi måste ju se hur bitarna ska sitta ihop lille dummer” han skrattade men sedan nickade hon, ”jaaa, ellejhuj” ellerhur förstog jag att hon menade, jag skrattade och fortsatte vända bitarna rätt, Jossie hjälpte mig lite, men inte så mycket, när jag vänt på alla tjugo bitarna så satte sig Jossie bredvid mig istället och började titta på bitarna, när hon såg en sol som kunde sitta bredvid ett moln satte hon ihop dom, när hon såg att det gick tjöt hon till av förtjusning, jag log och ställde miog upp, Jossie märkte inget, jag gick in till Angelica istället, eller jag gick såklart inte bara in utan knackade försiktigt, ”Kom in” hörde jag henne säga, jag steg på och hittade henne med en bok i handen och liggandes på sängen, på boke var det en kille jag knappt kände igen, ”hej, vad läser du?” frågade jag nyfiket, hon stängde boken efter att ha gjort ett vike, ”Justin Bieber, hans första bok, first step to forever” hon tittade på framsidan, jag kollade också på den, det var en kille med lång brun lugg på framsidan, han tittade på mig med ögon som dödade, bruna och djupa. ”han ser inte ut så nu!” försäkrade angelica snabbt, jag skrattade, ”han var söt där!” hon log, ”ja, han är underbar” jag skrattade till, hon var alltså helt galen i honom. ”men.. han är ju arton, du skulle kunna bli ihop med honom!!” utbrast hon, jag skrattade ”jag har pojkvän ang.” jag hade alltid kallat henne Ang, sen första dagen hon kom till värden när jag hade vart så stolt över att ha en lillasyster, mamma hade vart sur när vi flög hit och hade inte följt med till pappa, jag minns att jag hade fått hålla henne och sagt ”hej, jag är Isa du är Ang, jag är din bästa vän för alltid!” pappa och locee hade skrattat men jag vet att dom hade gillat det jag sa, ”Vill du se en bild på honom från nu?” avbröt Angelica mitt drömmande, ”visst, gärna” sa jag förvirrad bara smått vetnde vad jag skulle få se. Hon pekade snabbt mot en vägg lite längre bort i det enorma rummet, jag tittade på en stor afish med en kille på som kollade rätt in i kameran och ut på mig, hans ögon var lika dana som den yngre killen på boken men håret stog uppåt och jag kunde inte låta bli att le mot afishen, Angelica såg det och log mot mig, ”visst är han het?” jag skrattade och viskade, ”du får inte säga det här till min kille men, han är skit snygg” Ang sträckte upp handen i luften, ”jag lovar och svär” jag log och i samma sekund ropade pappa från köket ”Barn.. och ungdommen, maaat!!” det var ett stort hus och man hörde att han skrek men ändå hörde vi det knappt, jag skratade åt att han hade kallat mig ungdom. KLockan närmade sig åtta på kvällen och jag kände mig trött efter flyturen. 

 

 

När jag låg i sängen och höll på att somna när min mobil vibrera, jag drog snabbt upp den och jag såg ordet Kevin på displayen, jag låste snabbt upp mobilen och läste ”hej mitt hjärta, saknar dig, det går bra nu, vi vinner allt ;) Hoppas Canada inte är allt för tomt utan mig! haha! nejmen puss pårej och ville bara hälsa att tjejerna här är heeetaa! puss” jag spärrade upp ögonen när jag såg det sista, Vad höll han på med där borta igentligen? jag försökte för gäves putta bort tanken på alla heta brudar i bekini som stog med pomm poms och häjjade på min Kevin, men det han hade skrivit, hade han skickat fel? jag svarade snabbt, ”Saknar dig med babe, hoppas ni vinner, vaddå heta? puss” Han svarade på en gång, ”heta!? det vet du vad det är!” var han full? nej omöjligt, jag svarade ”ja.” orkade inte konfrontera honom, han svarade, det förvånade mig, han brukade aldrig svara på ett enkelt ”ja” så jag öppnade ivrigt messet från honom, ”är du tjurig för att jag lever livet eller?” jag stirrade på skärmen, vaddå ”lever livet”? jag drämde mobilen i nattduks bordet och till min förvåning somnade jag ifrån mina tankar.

---

Ganska tråkigt 'Info' kapitel, men det är ett måste när det ska hända saker, nästa kapitel händer det grejer! :D

KOMMENTERA!

 

Hans läppar mot mina, som vanligt, han hade båda händerna på mina höfter och jag hade armarna runt hans hals, när vi hörde hur dörren öppnades och stängdes där nere visste vi att mamma hade kommit hem, fan. Hon gillade inte kevin, han hade inte gjort något mot varken henne eller mig, men hon sa hela tiden att jag skulle vara lite extra vaksam, men jag hade inte märkt något på honom, visst ibland sa han att en annan tjej var het, men jag visste att han älskade mig. När han såg på mig så såg jag vad han tänkte, han måste sticka. Jag nickade mot fönstret. Han tittade på mig,”Vi ses.”

Jag nickade mot honom, han hoppade smidigt ut på vägen utanför mitt fönster och började halv jogga mot bilen han hade ställt hos Denice för att mamma inte skulle se den, Denice var en tjej i klassen som brukade hänga med oss, men jag gillade henne inte. Hon var alldeles för mycket, igentligen var hon mer kevins typ, men vi hade nu varit tillsammans i snart en månad. 

 

Kevin som nästan alltid spelade fotboll skulle nu på en cup i en vecka och det betydde att jag skulle få spendera mera tid med mamma. Jag gick ut i det välbekanta köket, här hade jag bott med mamma ett bra tag nu, sen jag var fjorton och nu var jag sjutton, pappa bodde vi inte med längre, mamma hade tröttnat, men jag träffade honom så ofta jag bara kunde.

”Isa, kom hit gumman!” ropade mamma innan jag hann komma in i köket.

”Redan här mamma” jag gick fram och kysste henne snabbt på kinden.

”åh, vad ska vi äta” frågade hon och log sitt speciella mamma-leende mot mig.

jag svarade inte för jag tittade igenom posten som låg på bordet, på ett av de många vita kuverten stog det ”Isadora Sophie Warmon” konstigt att det stog mitt mellan namn. Jag slet upp kuvertet, i det låg ett brev, från pappa förstog jag, hur kunde jag inte se det på stilen på mitt namn på kuvertet? Jag sprang för att lägga det på mitt rum för att läsa det senare ikväll. Pappa bodde i Canada, Toronto, en liten stad i canada där han bodde med sin nya fru och tre barn. Jossie, Isac och Angelica, han hade sammanlagt fem barn.

Jag och Karim bodde här med mamma, Karim var sellan hemma och det var igentligen genom honom jag hade träffat Kevin. Dom var bästa vänner, så det blev ofta lite Pinsamt mellan oss. ”Isa, har du några förslag?” Frågade mamma när jag kom tillbaka in i köket igen, jag slets ur mitt tänkande på livet och satte hjärnan i fundering på fredags mat.

”hemma gjord pizza?” frågade jag men såg hur mamma rynkade på näsan, jag suckade, hon hade ju bett mig om hjälp. hon tittade på mig med en blick som sa att hon var ledsen men var så trött på pizza, jag nickade bara. 

 

Efter att ha ätit en vad-vi-kan-hitta-i-kylen middag slog vi oss ner i soffan, mamma med ett vinglas i handen och jag med chips och coca-cola i famnen. Vi zappade mest omkring, men vi fastnade vid CSI, vi kollade på några vasnitt eftersom det var något slags maraton. När mamma slog av tv:en så var klockan runt halv tolv, ”jag går och lägger mig mamma, godnatt” jag kysste henne lätt på kinden, hon kysste sedan min kind, ”jag älskar dig” sa hon som vanligt. 

 

Jag kröp ner i sängen efter att ha tagit en varm dusch  och öppnade ännu en gång brevet, jag tappade andan när jag läste det, jag saknade pappa så mycket.

”Hej tjejen! Jag saknar dig gumman, derför tänkte jag om du kunde resa hit detta lov? Hör av dig snart! Jag vet skit töntigt att skicka brev, men lite gulligt också? men hoppas du mår bra och att kevin och du har det bra! Hälsa mamma. Puss”

Det var simpelt, men typiskt pappa. istället för att skriva ett brev tillbaka skrev jag ett mess,

”Hej, fick ditt brev kompis! Saknar dig och jag vill absolut komma på lovet! Om jag tar med Kevin får du ju träffa honom? hoppas du har det bra där borta! puss!”

Här borta i L.A var det redan väldigt varmt, i canada kan jag tänka mig att det var sen vår nu. Det var två månader tills jag skulle gå ut skolan och bli arton.  men innan dess skulle jag hinna träffa pappa och hans familj i hela två veckor- om jag fick för mamma. men jag skulle fråga imorgon. För lovet hade börjat idag, det höll på i två veckor. Men tanken slog mig inte förens nu att Kevin inte skulle kunna hänga med, han hade ju cup. Men jag blev inte besviken, utan till min stora förvåning kände jag mig fri, men det var nog bra att vara ifrån varandra lite. Vi hade som suttit ihop den senaste månaden. Jag hade vart på alla hans fotbollsträningar, men något i mig sade att han utnyttjade mig, men jag sköt bort känslan, såklart inte han gjorde. 

 

Jag vaknade av att min mobil pep till, jag slog upp ögonen och tänkte på Kevin, jag saknade honom. Det stog hans namn på displayen, jag öppnade messet fort.

”hej min älskling, allt bra? saknar dig redan...! puusss!”

Jag kände att känslan om att han utnyttjade mig som jag haft igår var som bortblåst istället skrev jag ett svar.

”Hej min fina! allt bra med mig, kanske drar till pappa över detta lovet, hur mår du? saknar dig också, puss!”

Jag drog på mig ett par jeans och en lite större tröja, borstade snabbt igenom håret och gick ner till köket. 

”Godmorgon mitt hjärta, sovit gott?” frågade mamma med alldeles för snäll ton, vad ville hon nu då? jag orkade inte leta efter tecken på något så jag frågade rakt ut ”godomorgon, hänt något eller?” hennes ansikts uttryck var svårt att beskriva men jag fattade vad hon skulle säga, jag stålsatte mig, ”Jag ska bort, igen, jobbet du vet...” ojj, det var jag inte beredd på, jag trodde hon skulle säga att jag inte fick åka till pappa. jag kollade på henne och försökte dölja ett leende ”okej.. hur länge blir det?” frågade jag, hon skakde på huvudet ”affärsresor brukar ta minst två veckor, men vad gör pappa under lovet?” Jag visste va affärsresorna innebar, killar, nattklubbar, dansande och mycket vin. jag nickade till svars, hon slog ut med armarna ”så? vad gör pappa?” jag skakade på huvudet ”ehm, han frågade ändå om jag ville dit så.” Hon sken upp. 

 

Samtidigt i Kanada:

Jag slog mig ner i Ryans soffa, Chaz, Ryan och jag hade vart vänner i evigheter och jag hade saknat dom riktigt mycket. ”Så dudes, vad gör vi nu då?” Frågade Ryan med ett flin, han hade just satt sig bredvid mig. Jag log mot honom, ”hur är livet med er då?” frågade jag med lätt röst, jag kände mig alltid trygg med mina bästa vänner. ”okej, hockeyn går sådär, vi har det svårt, målvakterna är skadade.” Ryan suckade, Chaz instämde men verkade inte lika deppig, när Ryan såg på Chaz sken han upp, ”Chaazzzy, ska du inte berätta nu?” Jag såg förvirrat på både chaz och Ryan, jag fattade ingenting ”vaddå? berätta nu Chaz!” skrattade jag. Han log lite generat, ”jo, jag har träffat en tjej.”

Jag spärrade upp ögonen och slog ut med armarna, Chaz förstoog att jag ville veta mer.

”Hon är bara helt underbar.” han blev generad, jag knöt näven och han slog till den med sin. Ryan himlade lätt med ögonen men kollade sedan på mig ”Så, Justin hur är livet som pop stjärna?” jag hade vart det länge nu men jag fattade at han menade mer hur det var för tillfället. jag log ett leende som jag kände inte riktigt nådde ögonen, jag älskade mitt jobb och alla mina fans, men ibland ville jag bara bo här med mina bästa vänner och spela hockey, men somsagt älskade jag mitt liv som det var just nu. ”helt okej, trött som vanligt.. men jag har inte den turen som Chaz att hitta min kärlek ännu så..” det sista sa jag med ett flin mot Chaz. Han boxade till mig på axeln, jag reste mig ur den lilla soffan och log mot mina vänner. ”Ska vi dra och kolla om Toronto är sig likt?” Dom klev upp ur soffan dom också, ”eller bara dra och fika hos dina morföreldrar?” skrattade Ryan som visste att det var det jag syftade på. Jag skrattade till och gick ut i hallen och hoppade i skorna. Dom andra följde mitt exempel.

---

Så vad tycker ni? KOmmentera åsikter och tips!